I andra länder är det ofta lagstiftning som sätter lägstalöner, och där är det vanligare att människor har låga löner och färre trygghetssystem. Den svenska modellen är en garanti för schysta villkor. 

Vissa politiker hävdar att fler får jobb om vi sänker lönerna, men redan idag lägger företagen ner arbets­­platser och fabriker – trots att de går med vinst. Vi tror inte på att konkurrera med lägre löner utan med mer kunskap och bättre produkter.

Den svenska modellen innebär att det är i förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivare som lönerna ska sättas. Det är med arbetsgivarna som Livs förhandlar om kollektivavtal och andra uppgörelser. Det är vi – du som jobbar i den, Livs och arbetsgivarna – som tillsammans är experter på livsmedelsindustrin. En framgångsrik bransch förutsätter att politiken ger oss möjlighet att göra egna överenskommelser.

Ibland höjs röster för att politikerna ska lagstifta om lägre löner för vissa grupper och högre löner för vissa grupper. Det är något som strider mot den svenska modellen och det system för lönebildningen som funnits i många år. Det är parterna på arbetsmarknaden som sköter lönebildningen. Att till exempel lagstifta om sänkta ingångslöner skulle leda till att pressa ner lönerna för de som jobbar. Det är inte så Sverige blir starkt och konkurrenskraftigt.

Den svenska modellen bygger på en stark och välorganiserad fackförening som tillsammans med arbetsgivaren bestämmer hur stort löneutrymmet är och som blir överens om löneökningarna. Det bidrar till teknikutveckling och lönsamma investeringar. Det förutsätter att vi kompetensutvecklas och får vidareutbildning. Det skapar utrymme för ökade löner. Det stärker industrin och det stärker vår anställnings­trygg­het. En grundförutsättning är att vi som jobbar inom livsmedelsindustrin håller ihop och att alla är organiserade. Klåfingriga politiker som vill ändra förut­sättningarna och styra lönebildningen hotar den svenska modellen.

Läs mer om den svenska modellen