Den 16 mars lade regeringen fram ett lagförslag för att stävja otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan, och inom kort ska riksdagen rösta om det

Debattartikel publicerad den 26 mars i  i Barometern Oskarshamns-Tidningen.

Förslaget bygger på EU:s så kallade UTP-direktiv och handlar i korthet om att förbjuda ett antal oschyssta affärsmetoder som är vanligt förekommande på den svenska livsmedelsmarknaden. Detta trots många års försök att få bukt med metoderna genom dialog och frivilliga uppförandekoder.

Regeringens förslag, som vi ställer oss bakom, innebär en förenklad implementering av direktivet med mindre byråkrati. Den kraftigt snedvridna maktbalansen i livsmedelskedjan hämmar svenska livsmedelsproducenters möjlighet att utveckla sina verksamheter, ta fram nya innovativa produkter, anställa och utbilda personal och bidra till den gemensamma välfärden. Att förslaget går igenom är avgörande för att vi ska kunna uppnå målen i den nationella livsmedelsstrategi som riksdagen har beslutat om.

Det framlagda förslaget borde inte vara kontroversiellt, eftersom de metoder som föreslås förbjudas överhuvudtaget inte bör förekomma i någon normal affärsrelation. På en sund och fungerande marknad försvinner dessa metoder naturligt eftersom ingen vill göra affärer med aktörer som exempelvis kräver insyn i motparters affärshemligheter, hotar om repressalier i andra affärer om motparten inte går med på att betala för dess marknadsföring eller kräver att ensidigt kunna ändra ett ingånget avtal.

Den svenska livsmedelskedjan är dock ingen sund och fungerande marknad. För att förstå hur den ser ut kan vi likna den vid ett timglas. I den ena änden har vi tusentals primär- och livsmedelsproducenter. Deras produkter pressas genom den smala mittdelen av timglaset, bestående av det koncentrerade svenska dagligvaruoligopolet där tre aktörer står för cirka 90 procent av marknaden. De förser i sin tur 10 miljoner slutkonsumenter med livsmedel.

Positionen i timglasets mitt ger dagligvaruhandeln möjlighet att nyttja oschyssta metoder i affärsrelationerna. Detta då producenter och säljare har en svag ställning i förhandlingar, eftersom de ofta saknar alternativa köpare för sina produkter. Att dagligvaruhandeln med sina egna märkesvaror allt oftare både är kund och konkurrent på samma gång ökar dessutom risken för ytterligare snedvridning.

Den osunda maktfördelning vi ser i livsmedelskedjan, där handelsledet genom användande av otillbörliga affärsmetoder skjuter risk bakåt och ökar sin egen lönsamhet, är på sikt skadlig om vi vill behålla och utveckla svenska jobb. Handelns främsta fokus ligger på storsäljare och högmarginalprodukter, vilket innebär att för producenterna nödvändiga investeringar tvingas bort och att svensk konkurrenskraft minskar.

Vill vi behålla – och stärka – en svensk livsmedelsindustri behövs satsningar på innovation, export, och kompetensutveckling. Annars riskerar vi att bli utkonkurrerade av utländska aktörer utan samma krav på god arbetsmiljö, schysta anställningsvillkor, hållbarhet och djurvälfärd som vi har här i Sverige. Ett scenario som är fullt realistiskt men som vore förödande för svensk försörjningsförmåga, svensk välfärd och svenska konsumenters valfrihet.

Som företrädare för livsmedelsindustrins arbetsgivare och arbetstagare vill vi tillsammans uppmana riksdagens ledamöter att rösta för regeringens förslag. Det är en lika enkel som nödvändig åtgärd för att skapa en jämnare spelplan i livsmedelskedjan och stärka Sveriges tredje största och mest geografiskt spridda industri.

Eva Guovelin, förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet

Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen