”Personer som utsätts ska veta var de ska vända sig och känna att de blir lyssnade på. Vi kräver att arbetsgivarna tar sitt ansvar enligt lagen och vidtar aktiva åtgärder. Inte bara när något redan har hänt, utan även förebyggande”, skriver Livs förbundsordförande Eva Guovelin i ett debattinlägg på SVT Opinion tillsammans med Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall, och Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer.

Vi är kvinnor som leder varsitt fackförbund inom industrin. Vi vet att jämställdheten är en avgörande framtidsfråga.

Den tekniska utvecklingen går snabbt och konkurrensen på världsmarknaden är stenhård. Den svenska industrin behöver vara attraktiva som arbetsgivare för att kunna behålla och rekrytera personer med den allra bästa kompetensen.

Om unga människor – inte minst unga kvinnor – ska se industrin som en modern, utvecklande och hållbar framtidsbransch måste vi göra upp med alla former av sexism. Därför är vi fast beslutna om att #metoo-debatten ska leda till varaktiga förändringar. Många av våra medlemmar har engagerat sig i uppropen #teknisktfel och #inteförhandlingsbart. De vittnar om oacceptabla sexuella trakasserier och kränkningar inom industrin, och kräver att de ska få ett slut. Det rör sig inte bara om fysiska kränkningar utan även om nedsättande, objektifierande och förminskande beteenden och kommentarer.

När IF Metall frågade sina medlemmar svarade 59 procent av de unga kvinnorna och 34 procent av samtliga kvinnor att de under det senaste året har blivit utsatta för handlingar på jobbet som kan beskrivas som sexuella trakasserier. Det visar skrämmande tydligt att vi som fackföreningar, tillsammans med arbetsgivarna, har en stor gemensam uppgift. Undersökningens resultat är inte unikt för IF Metall. Liknande vittnesmål kommer från alla delar och alla yrkesgrupper i industrin.

Att stödja medlemmar som trakasseras på sina arbetsplatser är en del av vårt dagliga fackliga arbete. Det är arbetsgivarens absoluta och lagstadgade skyldighet att ta itu med problemen, men alltför ofta finns det brister i hanteringen. Undersökningen från IF Metall visar att anmälningar om sexuella trakasserier sällan leder till konsekvenser. Både arbetsgivarna och vi som fackföreningar måste intensifiera arbetet. De som utsätts måste få det allra bästa stödet och de som utsätter andra måste får klart för sig att deras beteende är helt oacceptabelt.

På varje arbetsplats ska det finnas tydliga riktlinjer mot sexuella trakasserier och kränkningar. Personer som utsätts ska veta var de ska vända sig och känna att de blir lyssnade på. Vi kräver att arbetsgivarna tar sitt ansvar enligt lagen och vidtar aktiva åtgärder. Inte bara när något redan har hänt, utan även förebyggande.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas på bred front. Våra fackliga organisationer arbetar sedan länge med att utbilda och utveckla metoder för att öka jämställdheten. Industrirådet, som består av företrädare för fackförbund och arbetsgivarorganisationer inom industrin, har tagit fram en handledning om diskriminering och likabehandling. Denna handledning måste användas aktivt i det praktiska arbetet mot diskriminering och kränkningar inom industrin.

För att komma till rätta med alla former av kränkande behandling och diskriminering krävs ett aktivt arbete. Det är vår högsta prioritet att det sker en varaktig förändring på arbetsplatserna. Ett välkomnande och respektfullt klimat är avgörande för avgörande för industrins framtid.

 

Marie Nilsson, Förbundsordförande, IF Metall

Eva Guovelin, Förbundsordförande, Livsmedelsarbetareförbundet

Ulrika Lindstrand, Förbundsordförande, Sveriges Ingenjörer

 

Läs mer i den partsgemensamma handledningen som tagits fram av industrins parter. Handledningen har till syfte att fungera som stöd och utgöra ett hjälpmedel i arbetet mot diskriminering och för likabehandling.