Livs.se

2019-07-08 kl 16.32

1920-talet

Lönesänkning med 40 procent

Den snabba stegringen av levnadskostnaderna fick sin kulmen under 20-talet. Arbetsgivarna drev sin lönereduceringskamp mot fackföreningen och dess medlemmar hårt . 

För arbetarklassen blev krisen mycket kännbar. Lönereduceringar med upp till 40 procent var ingen ovanlighet. Dessutom drabbades landet av en massarbetslöshet som blev permanent under hela 20-talet.

De statliga insatserna för att bidra med stöd åt de arbetslösa var minimala och begränsades i stort sett till nödhjälpsarbete. Fackföreningarnas arbetslöshetskassor förmådde inte heller ge sina arbetslösa medlemmar tillräckliga bidrag till försörjningen. Nöd och fattigdom drabbade tusentals som utan egen förskyllan förlorat sina jobb.

1921 fick kvinnorna rösträtt.
1922 bildas Livsmedelsarbetareförbundet.

Stora löneskillnader

Efter sammanslagningen av de tidigare förbunden kom löneskillnaderna i dagen mellan de olika yrkesgrupperna. Hittills fanns inga större ambitioner till en mer solidarisk lönepolitik. Kvinnolönerna hade i någon mån förbättrats, men fortfarande var avståndet till männen markant.

I det nya förbundet var bageriarbetarna fortfarande den dominerande gruppen och lönerna inom denna yrkeskår var höga i jämförelse med övriga hantverk och industrier. 1926 Kolgruvearbetarna vägrar ställa upp. Gruvarbetarna tyckte det var väl magstarkt av Livsmedelsarbetareförbundet att dra igång en blockad mot de två bagerier som gav dem det billigaste brödet. 

Från att i början ha varit en helt normal intressekonflikt artade den sig till att bli en facklig riksangelägenhet. Nu följde ett intressant och principiellt efterspel som berörde hela fackföreningsrörelsen. Skrombergakonflikten kom att framstå som exempel på bristande solidaritet.

1929 Samorganisationskommittén bildas

1929 inger förhoppningar inom arbetarrörelsen. Men i inledningen av trettiotalet drabbas landet återigen av en ny djupgående världskris. Arbetslösheten tog ny fart och blev lika hög som tidigare.

Socialdemokratin i Sverige börjar formulera ett nytt reformprogram med konkreta åtgärder för att minska arbetslösheten. I Tyskland smider nazisterna andra planer på hur krisen skall lösas.