Samarbetet inom Facken inom industrin, FI, är unikt på flera sätt. Det omfattar bland annat LO-förbund från olika industribranscher. Samarbetet överskrider också den traditionella gränsen mellan "arbetare" och "tjänstemän" på svensk arbetsmarknad.

De fem förbund som ingår i Facken inom industrin är IF Metall, ­Livsmedelsarbetareförbundet, GS, Unionen och Sveriges Ingenjörer. Dessa förbund har varit med och slutit det så kallade  Industriavtalet med arbetsgivare inom industrin. Industriavtalet anger bland annat spelreglerna för förhandlingsprocessen mellan ingående organisationer.

En viktig uppgift för Facken inom industrin är att samordna förbundens agerande gentemot arbetsgivarparten. Detta är särskilt viktigt under en avtalsrörelse och sker genom att komma överens om en gemensam avtalsplattform.

Avtalsplattformen ligger till grund för förbundens förhandlingskrav på alla avtalsområden inom industrin. Under avtalsrörelsen finns det ett nära samarbete mellan förbunds- och förhandlingsledningar inom berörda fackförbund.

Samarbetet är organiserat i olika delar:

Rådet

Facken inom industrins högsta beslutande organ är ett råd och består av två ledande företrädare för varje förbund. De träffas ungefär 1 gång per månad. Ordförandeskapet i rådet roterar mellan förbunden.

ALI-gruppen

Avtalssekreterarna eller förhandlingscheferna i förbunden har en gemensam gruppering som kallas för ALI-gruppen. ALI-gruppen bereder många frågor inför Rådet.

Referensgrupper

Det utökade samarbetet mellan FI-förbunden har lett till att det bildats ett antal arbets- och referensgrupper. Bland annat för lönestatistik och arbetsmiljö.

Industriavtalet

Ett resultat av samarbetet mellan Facken inom industrin är "Samarbetsavtalet om industriell utveckling och lönebildning” som första gången undertecknades av fackförbunden inom industrin och industrins arbetsgivareförbund den 18 mars 1997. Avtalet kallas ofta "industrins samarbetsavtal" eller kort och gott "industriavtalet".

Facken inom industrin

Industriavtalet